30 oktober, 2013

Rakt på sak

Jag gick bokstavligen rakt på sak.  Plötsligt stod den bara där! En orange skapelse som jag raskt fyllde upp min gröna korg med. PMU - en kulen måndag och ledig dag för mig. Det var inget speciellt lockande i det övriga utbudet. Min kompis Roger hittade ingenting. Mycket folk bland hyllorna , ivrigt plockande och granskande ögon. Så jag blev nöjd. Nu ska jag minsann göra varma mackor och verkligen testa vad en Snapphane-grill innebär - en klenod från NilsJohans. Jag har nog alltid velat ha en. Ja, när jag bildgooglar så ser jag den hos många bloggare - lite av något obligatoriskt retro att ha på köksbänken. Och så blev det en orange för mig! Men vänta, fanns delarna med? Ja, det kom jag på när jag klev in genom dörren väl hemma. Jo, förutom grillspettet då men det var ju inte hela världen och kanske dyker tillhörande broschyr upp. Sladden är på komplettering så en bävar jag att det är någon vajsing med det elektriska. Vad gömmer sig bakom grillen då?
Jo, en gryta som jag tjatade mig till av en vän som hade den goda smaken att hitta en Neptun-kastrull från Finel, några dagar tidigare. Jag hade ju gett bort till denne en Karineholm.gryta för ett tag sedan. Så visst kan jag få ta,,,? Dom fiskarna vill jag ska bli varma på min spisplatta. Min mammas goda recept på laxsoppa kommer att passa finfint! Vad kommer härnäst i ordning?
En sketen kaffebryggare från Melitta? Ja du, du behöver nog se på den föregående bilden för att förstå den rätta kulören för den här bilden blev den blekaste,,,och var kommer "dammet" ifrån? Det måste väl vara höjden av allt att bara lägga ut en guldpeng på något som ska bli kvalitékaffe ,,, med en enkel 70-talare och det är just det som är grejen. Hur många minns inte de kaffebryggarna från sin barndom eller ungdom? Det är med en gnutta nostalgi som det minsann droppar ned i kannan. Och kaffet har den där rykande varma retro-smaken,,, 


Nä ,jag kunde inte, jag bara kunde inte,,,låta bli att köpa den där Gunnar Ander-ljusstaken från Ystad Metall för 50-lappen från Loppishallen! Jag gillar dom där glasinfattningarna, speciellt när man låter dagsljuset få falla igenom i ett fönster. Då är inte stearinljusen medräknade. Om vi håller oss kvar i julkänslans värld så passar det väl utmärkt med 4 tabletter med kraftfull enkla men jul:iga motiv?! Och så svalkar vi väl ned loppisletandet med äkta falu-vatten i en handblåst tillbringare som jag hoppas på är en Reijmyre?!
Mitt sockerberoende blir inte bättre av när man läser om onyttigheter i en tidsenlig "Året Runt"! Plåtburken från norska Fredriksstad såg så ensam och övergiven ut så att "barmhärtighetssamariten" kunde inte bestämma sig om den var gammal eller ny, där i Sågmyra. Den var dock inte det enda jag köpte där. Pannlapparna säljs på Tidstrands-museet och en av storsäljarna där räknas nog filten "Snark" av Viola Gråsten. Antagligen är det restprodukter som har fått bistå till försäljning. Om ni av någon anledning besöker Dalarnas Ullared (i miniformat) en helg så är det värt att ta en titt på historien och produkterna från yllefabriken som skulle bli en av Europas största och som kring 50-talet hade 1000 anställda. Jag ska nog spara lite på mina pannlappar,,, Ovanpå vilar en blå tingest av Lisa Larson. "Matilda" är namnet och jag hade väl ingen aning att det skulle vara ett lock till för då hade det blivit en attraktiv sockedrskål men 5 kronor är den väl värd? Och kanske dyker locket upp när man minst anar det - denna blåa del som skapades -62 och med övriga servisen, kom att finnas fram till 1972.



Efter förfrågningar på facebook så fick jag svar på vad den 10 cm höga vas är för något. Ja, Ansiktet är ju klasiskt för Mari Simmulson men sen föll bitarna på plats då serienummret var ofullständigt. Serien "Moussia" tillverkades under åren 1955-56 och innehöll även tre olika skålar. En sån där dag då jobbet väntar och det fanns en snål halvtimme att hinna med bordsloppisarna uppe vid Timmervägen. Man tror att det var bara ett misstag att ta sig dit,,, Men hon stod där bland alla andra småvaser. Och väntade troget. Fatet som ligger under vasen är Stig Lindbergs "Haga" som jag har i flera delar. "Haga" är ett 50-tals porslin som är av det lägre intresset och värdet sålika men har en mycket fin och skir blomsterprakt, näst intill underskattat.
Denna vinter så kanske mormors klassiska adventljusstake får ge plats för denna resligare variant från Philips. Vad gör det att  även förpackningen ingår ;) En stor portion allmoge-charm skulle jag kanske kalla den. Fick den för 70 kronor.
Här är några till tallrikar av Stickan som är inte av de attraktiva namnen men vad gör väl det om man drygar ut lite mer på porslins-förrådet. Färgmässigt passar "Linda" in i min dukning. Servisen fanns kvar på marknaden sedan mitten av 70-talet in i 80-talet. Plåtburken har sin designer också. Brittiska Pat Albeck`s blomstande design har följt med oss sen 50-talet in i 2000-talet och vill ni titta lite mer på hennes produktion rekomenderar jag denna sida.
I all enkelhet kanske vi kan ta en kaffe och en lite munsbit, framför tv:n med ett set från Bo Svensk Produkt? Nähä - slipp då! Men bara så du vet så heter de "Christina" om du ändrar dig!
En tysk golvvas på min spis! Med droppig eftertanke. Me like! Tillverkare: Scheurich - modell "Koralle". Ett trevligt brickband med fin hållare i teak slank ned under besöket i Gagnef. Så gjorde även Mari Simmulsons blomkruka "Vera" från 1967. Det var väl snabbt genomgånget?
Allt är inte guld som glimmar men detta "guld" har jag iallafall betalat mig för. Det finns nu 6 till mellantallrikar och 3 till djuptallrikar i min ägo. Felfria delar ur servisen av Stig Lindberg "Pynta"- inget loppispris men ändå. Jag jämförde lite nätpriser och konstaterade "Nice prize" och så fångadesa jag av Stigs lekfullhet. Hur smått galet kändes denna servis 1962? Vilka köpte den? Den gör en glad uti fingertopparna och naturligtvis blir det till att inviga dem i det RETROknopp:iska hushållet. En måltid med ett leende. Sedan tidigare hade jag fyndat en skål i Strängnäs. Nåja, nu försvann det lite pengar ur resekassan - må så vara.
En formbar ljusstake i min favoritfärg-kombination svart-rött som ingen har visat intrsse för efter veckor på "Rasta å Fynda"  - men nu jäklar! Och fler solgula  melamintallrikar - nu från Perstorps Produkter. Plast med litet kantighet. Kanske jag får något av fakta vansinne och lusläser "När var Hur" från 1955 eller så matvägrar jag när jag erbjuds äta något ur Hakons Kokbok trots att det är minsann  kungens kock. Men oj, vad jag gillar att bläddra i boken! Vill ni veta vem denna man var så finns det lite fakta här.
Kalvnjure Kanapè passade in på finbordet 1938.
Nu måste jag googla vem den där Paul Arbin var. En fransman på Slottet? Jo, man tackar :)


21 oktober, 2013

Gott och blandat



I senaste numret av tidningen RETRO kunde man läsa om 50-tals-kök. Dom snedställda luckorna: Perstorpsplatta, beslag,,, jo,det är lätt att drömma sig bort.
Vad har jag själv då? Köket är från tidigt 70-tal, plastgolv med medaljonger och jag har minsann inte haft problem att fylla upp skåp och lådor under de 13 år som jag har bott här. I sann inredningsanda satt upp tidsenliga detaljer. Fast när jag loppar så följer det med mycket 50-tal. Plast, bestick, porslin, textil , många vardagsprylar och nu känns det som att det vore på tiden att de fick ett eget ställe att få synas på.

På senaste tiden har jag ögnat mig igenom fritidshus-marknaden. Tittat efter originalinredningar. Drömt mig bort till något ljusgult och en trevligt gammal  AGA-spis. Reda-hylla. Pinnsoffa.
Just innan jag åkte till Berlin såg jag ett torp som infriade mina förväntningar. Det låg ett par mil bort och kändes som en hel idyll. Tittade på Hemnet:s app för att se om det fanns kvar. Missade dock visningen. Dag för dag gick men så kom det sig att det hade blivit budgivning när jag var bortrest. Kanske lika bra med det.

Om jag hade andats in lite av den där idyllen så hade jag haft svårare att inse att pengar växer inte som gräs, att låna är ganska besvärligt, att som körkortslös så blir det inga spontana besök och vad kan jag uträtta som har tummen mitt i handen och har aldrig brytt mig tidigare om byggnadsvård?  Lägg till dessutom mina heliga utlandsresor - ja, då finns det inte så mycket tid, utrymme och relevans.
Så hoppet kanske hamnar ute vid en kolonistuga nära stan med cykelvänligt avstånd? Men då måste man bli del av koloni-vännerna och vad vet jag då om trädgård?!
Det är trist att vara realistisk. Nödvändigt ont.

Mina 50-talsdetaljer får fortsätta att "ligga till sig". Jag har ju min källare. Det är bara att inse fakta att det kommer att utökas. Mitt intresse för retro kommer inte att svalna i första taget. Man vill njuta av nostalgin fast lägenheten inte räcker till. Låt se, låg det inte nu en skraplott och väntade i börsen?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Tiden just innan och efter Berlin-resan har naturligtvis inneburit diverse loppis-besök men med varierande utbud. Det är när man ska sammanfatta och ta bilder som man inser att noll i loppis-lycka blev faktiskt mer än nödvändigt,,,  Falun med omnejd levererar. Håll till godo!



Anemon-tallrikarna från Rörstrand köpte jag som assietter och ett par mattallrikar på PMU. Faktiskt i ganska bra skick men naturligtvis är de inte gula som på bilden. Det är bara omgivande ting som påverkat färgen och hur än jag fotograferade så blev de grädd-nyanserade? Under ligger en längd av blommiga blommor.  En smal jullöpare med fint tryck får samsas med en väggplatta från Irma Yourstone UE. Jag har en till sen tidigare men den går i lila. Skulle vara kul att ha flera i olika kulörer.
Nu blir det att poppa! En vinylskiva med populära låtar från"Tio i Topp" går ju inte att motstå. Utgåvan är från -83 men den känns redan nu ganska retro. Motstå kunde jag inte heller de små glastallrikarna från Gullaskruf. "Delphi" känns igen på det romb-liknande mönstret - Lennart Andersson designade. Jag har övervägande röda skålar men det frestar mig litet med grön stämning,,, Men vad gör trä-tomten där? Vilken linslus!
En godishöna modell större i plast (Den finns små som passar i påskriset) spanar in den enkla mjöl-burken i brunt.. Lampan med klämfot övervakar situationen. Kanske en Fagerhult? Gardinen där triangeldramat utspelar sig kommer från PMU och är lååång,,,
Ingrid Jensen för Gamlestadens är skapare till denna julduk. 4 spelglada plasttomtar väntar att få hamna i julgranen. Den runda"bollen" är en bonjär från Trelleborgs glasbruk. En mindre vas av Anna-Lisa Thomson /UE heter så passande som "Ängsblom". Serien tillverkades mellan 1944 - 1949.
Jag har fått ihop några delar ur Mari Simmulsons  serie "Rusticana". Gillar just den rustika känslan. Nu blev det en burk med korklock. Gjordes under åren 1963-1965. Bredvid den ligger blomkrukan "Rondo"  med samma tillverkare. Nästa blomkruka är "Lansett" från 1967. Slutligen, till höger, ett rätt så annonym skål i tunnaste och finaste keramik. Det var därför jag köpte det. MS står det under. Via en medlem i en facebooksgrupp så kan jag ha fått svaret vem som är upphovsman. Norsk studiokeramik av Magne Stueland. Typiskt nog så är det en bristfällig information på nätet om keramikern. Skålen torde vara från 50-talet.
Tre gula och två gröna: mattallrikar från Upsala Ekeby, nämligen "Fyris" av SAS dvs. Sven-Erik Skawonius. Från Pärlan i Gustafs. Inte lika gul men en sån där härlig tillredningskanna från början av 60-talet. Hammarplasts etikett pryder slitstarkt utsidan och som designern är Huberth Nilsson. En "Piké"-tallrik tittar fram. Tack goda granne på andra sidan vägen som fixar lite Stig Lindberg åt mig! :)
Åh, det här är svårt!. Jag och klarglas är inte i samklang och bortprioriteras ganska fort på loppisbordet. Här är dock två lysande undantag från Orrefors: en enormt tung skål från Loppishallen hamnade i mina ägor. Känns ganska fräckt modern, har signering och en etikett som visar Orrefors 250 års jubileum. 1976 i såfall? Har försökt att hitta bland namn och bilder men gått bet. Men vasen till höger är iallafall en skapelse av Ingeborg Lundin (1961) - ja, hon som bla. gjorde vasen "Äpplet" som blev en glas-ikon från 50-talet. Jag har en betydligt mindre vas i samma serie, sen tidigare men den här är drygt 27 cm hög som  gör den till en lilleplutt i sällskapet. 40 kronor betalade jag för den. Uppfattar att kristall och klarglas har en större marknad utomlands men det är inte det väsentliga utan att jag finner de stiliga och representativa för sin ålder.
Våffeldax med design! I Dala-Järna så väntade t.v denna UFO-liknande skapelse på mig och jag kunde inte hålla mig! När det är dax att duka 50-talvis så måste det finnas med något nygräddat! "Månlandaren" kallas denna blanka tingest av Sixten Sason, för Husqvarna. Ett populärt våffeljärn från mannen som designade SAAB 99 och formgav Hasselbladskameran. Inte illa pinkat om den kreativiteten! Kaffet kan serveras ur den aluminium-röda kaffepannan, Troligtvis norsk och så glänsande att man ser sin avbild.
På Röda Korset fann jag Märta-Lena Bjerhagens härliga textil "Pompeja" för en ringa peng och då vet ni vad som blev höstgardinen för mig! Jo, den oranga färgsättningen hade jag sen tidigare men det heter väl dubbel glädje med dubbla uppsättningar :) Den stora karaffen med en gnutta servisengelsk känsla är Berit Ternells "Inka" för Gefle som tillverkades mellan 1966-67 Den stilrena tekoppen "La Ronde"från Gustavsberg har  jag sökt skapare till och trots idogt googlande har jag inte hittat den någonstans,,, Jag skulle vilja ha flera, naturligtvis. Blomkrukan är en gammal en från Rörstrand.
Jag tror att det är en engelsk tekanna om man utgår från glasyr-stilen. Jag gillar dom stiliserade blommorna. Kokboken från ICA-förlaget och av Agnete Lampe tror jag att jag har i min "samling" men vem kan motstå ett sådant läckert omslag! För bästa augusti-festen hittade jag en passande stor duk med många år på nacken. Röda kräftor och massor av dill-blomster.
På väg i bil mot Arlanda , i samband med Berlin-resan stannade vi av på en loppis i Avesta. Det resulterade till den fina glas-vasen i Sommerso-teknik (ja, så lång har jag kommit i identifikationen), den stiliga kaffe-burken från Klosterkeramik vid Ystad. Det finns andra burkar om man vill fylla på med skafferivaror - den andas 50-tal på ett tilltalande sätt. Den lilla smörpannan saknar lock men en liten krukväxt kan jag tänka mig i. Tillverkare okänd.
Ugglan som tittar så storögd är en tung krabat från Lars Bergsten. Den vaktar nu i min hall. Ittala-snaps/likör-glasen är  Tapio Wirkkala’s “Aslak”. Äger nu en annan del ur  Ingrid Atterberg:s(UE) "Sacra". Tobaksburken saknar sitt korklock men eftersom jag gillar reptilmönstret så blev det ett naturligt val. Allt hänger inte på locket för användningsområdet. Den har en magisk mörkblå insida,,,













Den lilla Bo Fajans ängeln ser ut som hon ilar över till andra sidan och flyr från den stora mörkblåa emaljerade skålen (Finel?) och fatet vid namn "Aslög"/Rörstrand.


Märkte ni att bildtexterna krympte? Min bloggklocka säger att det är andra saker i görningen. Min lediga dag i veckan måste jag göra lite nytta innan solen går ner. Helt oundvikligt. :)
På återseende!

13 oktober, 2013

En Gräshoppa att sätta tänderna i.



En höstdag på väg till jobbet. Jag har ordnat skjuts.
På en skylt nära Sundborn står det att det är två dagars loppis. Öppet nu. Jag sneglar på "chauffören". Lust - tid - råd? Tittar på klockan, känner efter börsen och vi svänger in. På gården trängs ett antal husvagnar. Flera bord med saker. Ett äldre hus ska rensas, helt klart. Får höra att det hade gått mycket porslin dagen innan. Många besökare har passerat.
Ja.suck, då får man väl se om det finns något kvar som väcker ha-begäret,,,

På logen finns det slitna möbler och mycket bråte. Baksidan är öppen för att släppa in dagsljuset. Låda på låda. Skrymslen och vrår. Åh nej - det här blir tidskrävande,,,
Mitt på trägolvet ser jag en profil som tittar fram. I sista sekunden. Såg den inte först. Spretig som en ,,,gräshoppa. Med något bekant över sig men med ett skick som inte har sett moderna tider på ett bra tag. En golvlampa. Det heter väl "magkänsla och en en stor dos förhoppning"?  Hur som helst hamnade den illa kvickt i skuffen.
Det blev bara 20 kronor för "skelettet" - ja, attraktiv vid första anblick var den ju inte och försäljaren blev nog nöjd med att bli kvitt något ur gömmorna.



Nu står golvlampan och tar snällt plats hos en bekant. Tills vidare. Jag har ju inte någon utrymme hemma hos mig men någon gång, inom en snar framtid ska jag ta mig an med "Gräshoppan". Torka av all smuts som har grott in där ute på logen, se om det går att göra något åt rostangreppen, ersätta den avklippta sladden.
För kanske finns det hopp?




Min mamma fick en bild på mobilen, här om dan. Det där var det fulaste hon hade sett, skrev hon tillbaks. - Vart ska du ha allt skräp?! För henne är det ju bara något för soptippen men för mig är det Greta Magnusson Grossman.

En framgångsrik möbeldesigner som etablerade sig på den svenska och europeiska marknaden innan hon flyttade med sin man till USA och Los Angeles. Där ritade hon även även hus och inredningar. "Enkelhet, humor och experimentlusta i nya material" kännetecknade hennes arbete. Här hittar du lite mer ingående om hennes liv och "gärningar".

I slutet av 40-talet introducerades golvlampan "Grashopper" för den amerikanska marknaden. Med sitt industriella men samtidigt organiska utseende har den blivit en sann designikon - en ikon som lever kvar och nyproduceras. En ikon för de moderna auktionsverken. En ikon som nu plötsligt väntar hos vän på att rengöras och dammas av på diverse spindelväv. Ett framtida projekt,,, mitt loppisfynd.
Så mamma: SÅ ful är den väl då inte?


                                                                                   Vill ni veta mer? Se här:

video


PS. Och du, den senaste tidens inköp får nog ha ett eget inlägg. Kände att "konkurrensen" var för hård
Den som väntar på något gott brukar man ju säga,,, ;)



05 oktober, 2013

För sjunde gången.


Vad gör man samma dag som man åker hem från Berlin? Jo, man går på en populär marknad! Söndag är ju dagen som man förlustar sig med att titta på prylar, komplettera prylar och då får man lov  att trängas mellan stånden och följa den strida strömmen av besökare. Det där jag skrev om att man gör en sån sak innan flyget går var med en stor tysk näves ironi för nog var det naivt att tro att ett par timmar skulle räcka för Flohmarkt am Mauerpark,, pyttsan! Det var ju så mycket mer än möbelgrupper, porslin och avlagda kläder,,, en oas för kreativa konstnärer, uttrycksfulla försäljare och en doftsensation av spännande rätter blandat med musiker runt hörnet. Bland annat.
Kanske hittar jag en färgglad vinylgalje med nitar om jag rotar igenom korgen?

Gustavsbergs "Alva" ligger i en trave och väntar på någon ivrig köpare,,,
Många nyfikna och sugna samlades kring ståndet där man tillverkar chips och säljer på pinne,,,
Men oj då, vad skådar mitt granskande öga? Är det inte en bok om det gamla Borlänge på svenska som försäljaren har gjort till huvudblickpunkt på kommoden?!
Nä, här får man granska och rota om man vill fynda. Travar med porslin och prylar i fukt-mjuka kartonger som balanserar på rangliga bord fanns där som inslag. Inte lätt att riva i.  Du får verkligen använda fyndradarn och passera med blicken genom högar av textilier. Men en fantastiskt trevlig miljö att se sig efter något annorlunda, kitschigt eller praktiskt. Nu var vi där bara i två timmar. Ett litet minne måste jag väl ändå hitta härifrån, tänkte jag då utbudet föll mig inte direkt i smaken,,,
,,, det blev ett litet musikaliskt sådant! Singel-albumet kostade 2 euro och själva singeln desto billigare. Med hem kom alltså Siw Malmkvist och en skiva som sålde över en miljon ex. Ja, "Liebeskummer lohnt sich nicht" låg i hela tio veckor som etta på tyska försäljningslistan 1964. Singeln är alltså inte unik men just en sån där en milstolpe av schlager. En diger skara av svenska artister provade sina vingar under 60-talet med en karriär utomlands. Och vissa lyckades mer än väl,,, :)


Marknader ja,,, vid Alexanderplatz, en fin fredagskväll, så fick man känna av den tyska glädjen. Besökare med 1-liters ölsejdlar vandrade runt bland de upplysta trä-stugorna, från karusellerna hördes skratt och live-uppträdanden drog många Lederhosen och näpna klänningar upp på scen. Men vänta nu,,, var det här starten för den berömda Oktoberfest eller bara allmän trevlig helgupptakt?   
Jag tog aldrig reda på det. Stämningen var påtaglig. Och dom brända mandlarna smakade extra gott,,,
,,,allt medan mörkret sänkte sig över torget och med ett resligt Berliner Fersehenturm som överblickande turistattraktion i bakgrunden.
Min Berlin-resa för sjunde gången blev ett tradionellt besök. Hur många gånger som vi har ätit en smarrig wienerschnitzel under U-bahn vid Tiergarten ja, det minns jag inte men jag gillar den där ruffiga stilen kombinerad med god mat.
Att den svenska älgskylten har fått hedersplats på väggen är kanske inte så ovanligt på tyska krogar? :)
Berlin är för mig en kakafoni av spännande och roliga hus som blandas med rätt så schabbiga kvarter,,,
,,, där det gamla  kan vara mycket färgstarkt och kreativt.
Vattendrag  flyter igenom staden. Man måste bara stanna till och luta sig mot brofundamenten för att njuta av det stilla flödet.
Vill man gå på en mera tillordnad prylmarknad så är det den äldsta vid Straße des 17 Juni ett alternativ men kanske mer en turistfälla med relativt saftiga priser. Många statyer i tung metall som jag vet inte om de är gamla eller nya. Kristallglasen som gnistrar i solen, Bauhaus-stilen.och så små öar av retrosaker som jag vurmar för.. Men det är tradition att söka mig hit. Jag vet ju dock att ett handbagage är ett mycket begränsat utrymme. Man får tänka sig för.
Hade jag haft en en modell större väska så hade jag kanske kunnat stuva ner denna servis från Thomas,,,
,,,eller om vi hade bilat så hade vi fått hem detta finurliga tidningsställ-lamp-askkopp. Och nä, jag frågade inte ens vad den kostade - här vet oftast säljarna vad de ska ta.
,,,men något ville jag hitta här också!  Vasen är som en liten retro-juvel från 50-talet. Kommer från en mindre tysk keramikverkstad  - "Tambach", står det under vasen. Det blomstrande fatet är Stavanger flint. "Tiril" var en av Anne Lofthus största servis-succeer - kom 1960.  Kändes lite kul att hitta något plötsligt norskt bland allt annat traditionella. För julens skull tillkom en liten Goebel -figurin med ljushållare. Jag tror att den har ålder men är inte säker. Med skyddande papper så försvann utrymmet i ryggan ganska snabbt - kvoten uppfylld.

Via tidningen RETRO (som jag hade med mig på resan då det fanns en medföljande Berlinguide) så flanerade vi efter Suarezstrasse i stadsdelen Charlottenburg, en eftermiddag,: Det stämde som det stod i tidningen att man skulle undvika att kliva på affärsinnehavarens franska bulldoggar! De var ju några stycken. Den äldre generationen sov dock på bästa fönsterplats bland alla glas,,,
medan det fanns de som bråkade om allting,,,
,,,och en bostonterrier som bara ville vara för sig själv.



















Suarezstrasse låg en hel drös av antikaffärer. Gatan var inte så speciellt lång. En del antikhandlare öppnade inte förrän 14.00 så vi fick kryssa emellan. En affär blev utnämnd favorit för mig. Ägaren kunde sina skandinaviska ikoner.:
 B3 objekte der moderne   Designklassiker; javisst och idel ögongodis i stramare stil men naturligtvis inget för min plånbok. Dom hade möblerna uppåt väggarna men ganska luftigt i övrigt, eller hur? :)
Bara för att den var mjuk och lättpackad så höll jag på att bli en elefant rikare. Ja, ägaren till affären sa att det var en Steiff, jag funderade men så kom förnuftet i kapp. Tvekande tittade jag faktiskt en gång extra in i skyltfönstret, måste jag avslöja. Charmiga saker är jag så svag för,,,
,,,och så är jag svag för asiatisk mat! På "Thai INSIDE" i stadsdelen Mitte hamnar jag så lätt. Mat är relativt prisvärd i Berlin så denna lunch kostade inte mer än en glasstrut med två kulor. Och dessutom vackert representerat. Det vattnas i munnen bara jag ser på bilden!
Och vad har vi här då? Orange överallt - me like! Och jag rusade in i affären. En guldgruva av småsaker och små rum där man kan uppleva plaståldern och vad som var en del av det tyska hemmet. Ja, nästa gång när jag kommer hit så blir det nog detta ställe jag styr kosan till."VEBorange" ligger i trendiga Prenzlauer Berg.
Jag tror att det är lite rörigt i köket idag!
Den här stadsdelen har sina guldkantade kafeer och vi slank in på ett efter ett ental timmar i området. Ja, igenligen så var det lösningen för att komma åt en toalett men sen var inte fikat så pjåkigt heller,,,
,,,ett bra te-och kaffeutbud och så en sån där inredning med gamla burkar och emaljerade reklamskyltar,,,
,,,som den här. Ja, det blev rusning för blodsockret på "Pakolat". Det behövdes just då iallafall. Dessutom gick jag å våndades om jag skulle changsa att dra med mig hem en golvvas som jag hade råkat se just innan. Men åter tog jag förståndet till fånga och insåg uppgivet vad besvärligt det skulle bli, det kanske skulle inte gå, bla, bla,,,
Nu så får jag bara titta på bilden av min stora favorit som troligtvis försvann senare på eftermiddagen med en annan turist. Fnys :(
I det stiliga Hackesche Höfe ligger min favorit-varitè. Är det något som Berlin verkligen har är det ett spännande kulturliv. Jag har upptäckt rätt få men trevliga place och på ett ställe så sitter man tätt kring borden när det ångar skicklighet, nyskapande och lite fräckt mellan varven. Det är på "Chamäleon theatre"För det mesta har jag sett mest ungdomliga trapetsgrupper och scenskapare där. Applåderna brukar bli långa efteråt.
Förresten, i mitt förra inlägg så visade jag upp mina inköpta äggkoppar. Ser ni vad som är symbolen för museet? Titta på vägggaveln, där i blått,,,det är dax att gå in på DDR-museum!
Jo, mina äggkoppar är kult från DDR och fanns att köpa som nyutgåva i butiken men mina är gamla däremot,,, Här fanns det mycket information om det forna DDR. Det var bara att lyfta på luckor, dra i lådor och lyssna i hörlurar så fick man en rejäl DDR-dos för näthinnan och örat.
Åh, här kan man glutta på naket och nudism!
Tittar in i garderoben hos den östtyska kvinnan.





















Se, en toalett med baby-blått inslag!
En östtysk lägenhet och hushållsnära inslag i köksinredningen.
Media var uttryckt på olika sätt och inta bara genom John Blund,,,






















Postordern - produkterna.
Vem vill inte sitta i en Trabant å mysa? :)
Nä, jag blev snurrig av all information på engelska och valde sen att ta hissen upp till översta våningen på jättevaruhuset KaDeWe för ni ser ju att de har bra utbud där?! Ja, med en ohälsosam dessert avslutar jag denna rundtur i mitt Berlin. Hoppas att mobil-bilderna funkade här för min klumpiga digitalkamera valde jag att lämna hemma. Naturligtvis hann jag med mycket mer än detta axplock. I nästa inlägg så återgår jag vad som jag har loppat till mig före och sen efter jag kom hem. Jag har dessutom en liten klassiker i golvlamp-väg att visa upp i befintligt skick. Något som jag hittade ute i en lada i Danholn. Det finns en etikett med "Bergbom" på den. Ha det! :)