14 maj, 2013

Ditt och datt och vad var det i lådan?




Tillbaka till verkligheten. Arbetshelg. Schemasnack. Kallt på morgonen. Den där värmen som de har utlovat i pressen är mer än välkommen,,,

Det är inte lätt att få tiden att räcka till. Med stormsteg är vi en bit in i maj. Nu börjar loppisarna ploppa upp som spännande svampar och ekonomiskt rör runt i grytan.
Man står där i valet och kvalet åt vilket vädersträck som man ska be att få bli resesällskap till.
Lördagen kunde dock ha börjat bättre. Försov mig. Hann inte med frukosten och en av morgonsysslorna på jobbet växte som liksom till sig (och mer säger jag inte för tystnadsplikten skull) så min skjuts fick snällt å vänligt vänta in mig när jag kom farandes med jackan i den ena handen och den semestertärda plånboken, in den andra.

Näsan pekade mot en liten runda kring Leksand. Men så var det där med tidsuppfattningen. Även hos arrangören till det första målet som vi hade riktat in sig på.
En kö till förbannelse ringlade sig som tusenfoting igenom rummen bara minuten efter öppningstid och det var bara att hänga på karavanen.

En reflektion: gårdagens dryckesegenheter hos vissa av besökare gick dock inte att undvika i trängseln. Den kan ju bli påtaglig. Blandad med parfym a`la en-äldre-dam-med-dålig-mängduppfattning och  "Först till kvarn gäller"! (lite känslig för sånt)
Svetten kröp ihop mellan axlarna och jag ville bara ut i friska luften,,,

Sen kan man ju inte vara överallt! Om man ändå hade en klonad förmåga så hade jag stått i dörren till PMU men nu blev det en timme sent. Och så fortsatte dagen.
Fynden kanske uteblev med tröst att färgglädjen var äkta bland det jag hittade.
Mitt köksbord står nu här som värd för beskådan, någon dag senare:



Jag gillar verkligen Josef Schott:s vaser från Smålandshyttan. Jag har en kompis som har ett band av vaser i olika färger, på fönsterbrädan men för en gång skull kommer jag inte att bistå med denna orangea utan att hitta en lämplig plats. På loppisar brukar den vara mycket prisvärd och näst intill vanlig. Men allt behöver ju inte vara en dyrgrip för uppskattningens skull, eller hur? Vasen till vänster är kanske den också rätt vanlig - i detta fall är det Lindshammar och Gunnar Ander som står på etiketten. Ellipsformad och med räfflor, vågrätt som lodrätt, sö reser den sig ca. 19 cm över bordet. Men ingen var intresserad av den innan jag stoppade den i plastkorgen. Reijmyre:s "Pärlan" i grönt behöver väl ingen större presentation. Tänk att en ljushållare kan finnas så spridd och så populär! Ja, en Pärla är ett återkommande inslag i vår blogg-värld :)
70 kronor för dessa glasalster :)




Den färgen går inte av för hackorna! Sjömannen håller ett stadigt grepp om sin moatje och ger inviten "att titta in i hans kajuta -  inget snack om etsningar här! Tänk vad gamla nothäften kan vara snygga! Jules Sylvain kommer att leva länge i den svenska musik-själen,,, Ett blomglas har förvirrat sig in i bilden med okänd bakgrund men står även här "på välsvarvad fot"

En omöjlig citruspress har sina orangea tillgångar i plasten och kostade 3:90 då tiden begav sig. En trätomte råkade halka med på ett bananskal trots sitt slitna yttre för han såg ju rätt så speciell ut, tyckte jag. Och så en sån där klassisk te-mugg som kunde ha varit två om jag inte hade klånkat i bildörren med påsen och så var det ett öra mindre. Så kan det gå. Men jag har rätt många sådana från "Staffordshire Potteries"så jag lider ingen nöd. De är en del av min barndom. Däremot minns jag inte dessa blommiga plåtburkar. Vi hade nog inte lika lattjo lajban hemma utan betydligt mindre lekfulla mönster. Vad kul att de har blivit poppis nu men  om jag inte hade lyft på locket så hade jag inte haft en aning om tillverkaren . Men där står det Design Lena and Al Eklund för Laurids Lonborg,, Prisvärt för 30 kronor.

I köket hamnade denna bordslampa med vit insida för att lysa upp tillvaron,,,


,,,och mina röda pinnstolar fick äntligen var sin sittdyna - för ett par tre kronor styck


Murrigt värre med detta tyg som tog igen vissa färger i ,,,


,,, ett sängöverkast som var sytt av tyget "Koster" av Lisbeth Alexandersson för linje Hemma/Borås.



Mina förebilder i teckning minns jag från byaskolan. Vi hade en gammal magister av den principfasta generationen som inte ville slösa på överbliven mat i skolbespisningen som såväl gammalt skolmaterial. Så när man härmade och ritade pigga ögon så fanns det en 40-talskänsla där; de leende rundögda barnen som med några få streck ändrade sitt ansiktsuttryck. Rosiga kinder och så dessa mjuka former i djuren som byggdes upp på papperet.

Jag undrar vart dom hamnade?  Skolplanscherna? Sångböckerna? Jag var inte den som vågade mig upp i vindsutrymmet som de tuffa grabbarna. Där fanns mycket undanstoppat.
I dagens läge hade det betytt skattjakt och en stor portion nostalgi.
Eller tänk om jag hittade igen mina kartor över landskapen som jag kalkerade av på smörpapper direkt från atlasen,,,
Jag gillade geografi och historia,,,och fick betyg i OÄ, orienteringsämnen. Till och med : Ordning och Flit minns jag. Man börjar bli gammal,,, ;) 



                    

                                                         NÅGOT FÖR BOKHYLLAN?





"Lyckoslantens bästa" var en läsebok som utkom 1960. Då var det 34 år sedan det första numret utgavs av  med att vara en "stimulerande form som gavs till barn för elementär fostran i ekonomiskt tänkande och handlande". Inget som vi däremot läste. Och min ekonomiska uppfattning är inte ett dyft bättre så det kanske behövs lite kvällsläsning innan John Blund?





Det rasslade nyligen till och min handduk/bonad på skafferi-dörrens insida föll ned från sina häftkuddar. Då kom jag på att visa min finske kock som basar över kryddorna! Han följde med sen jag passerade Vindelälvornas loppis i Mårdsele, på väg upp till mamma. Det var ett par år sedan. Nu ska han bara strykas på lite grand innan återvändo :)
       


                                                                 MEN VAD HAR VI HÄR DÅ?

En låda stod och väntade på golvet i "Loppishallen". En sladd var med och tungt var det.
Tittade länge om det var en brödrost, skrivmaskin eller en motorvärmare?
"Hmm! Det måste ju finnas en funktion! Och det kostade ju bara 30 kronor,,, nä,-  nu köper jag den!"



Fast hade jag sett lite närmre på den bulliga blanka hade jag kanske läst "Movilux" - med en viss insyn. Men till slut kom jag hem.



  
Det var ingen beauty-bag i alla fall med sin lilla rem att lyfta i. "Zeiss Ikon", tillverkaren,,,
Men till slut så fick jag grepp om sido-locket och då såg jag vad det var:
En liten filmprojektor!
I fint skick. Jag satte i sladden i uttaget, vickade på spaken och av den tickade igång med en fast upplyst ruta på väggen,,,
Så nu väntar det några loppisbesök då jag ska leta efter filmer!
Våran super8 -projektor som fanns på 70-talet ligger kanske kvar i något förråd. Och filmen sen jag var 14 år som jag åstadkom när jag följde med morbror på skidresa till Frankrike - var finns den?
Den där klassiska Kalle Anka filmen med Piff å Puff då? Som gick att beställa?

Ja, som ni förstår väntar en filmafton hos mig. Om jag lyckas hitta instruktionshäftet, så hade lyckan varit total.
Modellen kom troligen 1958 och en länk förtydligar det mer.










Förresten, nämnde jag "Titta in i min kajuta"?
Och sen känner väl ni till att ABBA-muséet på Djurgården har öppnat upp sina dörrar! Ja, då vet ni var jag ska hamna i helgen. Troligtvis ;)