27 november, 2014

I sista stund och på resande fot

           Får jag servera några "godheter" så här inför advent? 


                                                   Kanske lite hårdsmält men (o)naggande goda att betrakta!
Fatet är inte så pjåkigt heller. I alla fall inget som jag förväntade mig att finnas kvar i hyllan 1 timme innan dörrarna skulle stängas på PMU efter tisdagens loppis-rusning. Det hör till att jag har ju en vas sen tidigare i serien. Detta fat från Upsala Ekeby har jag sett att den kallas i folkmun för Mosaik men tillhör de icke namngivna serier som Ingrid Atterberg skapade för Åhlen & Holm.
Mums tycker jag! Stilrent och småbusigt på samma gång. Nu spanar jag vidare att hitta en till för har man fått tag i två delar så blir man inte mätt innan man har hittat fler.  :)



Efter att ha tagit en tredje vända bland hyllorna på samma ställe, där bestick och ganska ointressant keramik brukar finnas så fastnade ögonen på en oansenlig "blomkruka" som hade en lite finare finish än omgivningens skrovliga och kantiga former. Jag är glad att jag unnade mig att ställa mig på knä - jag pillade på prislappen för 30 kronor var ju inte så farligt men den satt över en stämpel. Uppfattade något med "drejargods",,, ok, ned i korgen å jag betalade.



 ,,,men när jag kom hem så fick jag kisa under fläktlampan (ja, åldern har börjat gå hårt på ögonen) och med lite nagelskrapning på en ursprungsetikett så trädde en liten studiohand fram och Stig L. kunde urskönjas.
Hoppsan - hoppsan! En rar grön ärta på serveringsfatet,,, men betydligt större än vad jag trodde.



Nummer två av smarrigheter från Atterbergs-fatet känns som en hel efterrätt. Eller åtminstone som en snurrig glass i två smaker. Lite blåbär och pistage. Festligt och glatt.
Samma där: det var totalt ointressant kändes det som men min retro-intresserade granne ville ändå titta sig omkring innan stängningsdax på Emmaus. Men jag brukar ju alltid hitta något som jag kan uppskatta.

I vitrinen stod den. Jo, jag kände igen den men priset var inte därefter. Tittade på undersidan men nej, ingen signatur. Men ok, den  var som en liten energikick och jag tänkte faktiskt fånigt nog att även IKEA och HEMTEX kan leverera de med. Och med ett enda inköp blev det till  att åka hem tillbaks till Falun. Men jag kunde inte låta bli att ta fram den där vasen ur påsen där jag satt i passagerarsätet,,, vred och tittade,,, och så,,,där syntes det svagt PO Ström -69! (Alsterfors)
Hoppla - hoppla! Det är jag inte bortskämd med!



Tilltugget har en italiensk touch. Ja, så står det på insidan av denna glaserade pippi som för en utsökt emot en känsla av en Bitossi - produkt. ITALY och någon kantig siffra. Men så är det kanske inte för det finns så många look-alike. Det spelar ändå ingen roll för jag har en kanonfin katt i samma stil som skulle nog vilja ha denna birdie som nära vän. Undra om det finns andra djur med den där brun-blåa fägringen?




Det var veckans fynd.men nu har jag flytt tillvaron för något lugnare och mer snö: är hemma hos mina föräldrar. Jag brukar alltid drabbas av en rejäl nostalgi-smocka och det räcker bara att vandra utmed Storgatan genom Norsjö så möts man av den där vindlande tanken över hur gammal man har blivit och vad mycket som har försvunnit, hur mycket som har byggts upp och vad det hade blivit av en om man hade stannat kvar i denna del av landet.

Jag hälsade på en av mina bästa vänner från skoltiden och vi satt i 5 timmar och bubblade om varandras liv, dåtid som nutid och eventuella framtid. När jag promenerade hem såg jag en gnistrande kall stjärnhimmel och önskade att jag skulle få se ett sådant där vandrande norrsken som man minns och förundrades över som barn. Och då man la sig på rygg i en snödriva och gjorde en Ängel medans kylan bet i kinderna.

Nu blev det inget norrsken den där kvällen men det gjorde inget. Siluetten av kyrkan och det värmande ljuset från fönstret gav en sån där konfirmationskänsla att jag smålog hela vägen när jag genade över kyrkogården mot mina föräldrars hus. Jag har nog alltid haft en speciell relation inför Guds boning och värdighet. Och Norsjö kyrka måste nog vara en av de allra finaste lantortskyrkorna,,,



Men nostalgins yttersta udd känner jag av när jag åker till Malå där jag bodde tills jag var 8 år gammal. Jag minns så  många detaljer, olika möten, dofter, förnimmelser och i vintertid är vägen kantad av rimfrostiga träd när man åker dom 5 milen, över kommungränsen.
Denna morgon var inget undantag när vi åkte iväg tidigt på morgonen. Ett tjockt dis låg som ett lock över bygden och solen bröt inte igenom under hela dagen.




Dom sista årens besök har det blivit obligatoriskt att gå på på "Burvalls". Bok och pappershandeln har inte ändrat sig så mycket egentligen så mycket sen jag var liten.
I slutet av 30-talet startade verksamheten upp och den karismatiske ägaren stod även för bygdens fotoateljé. Jag minns ett album med ett par pliriga ögon under en blond lugg efter att jag själv fotograferades där, att min mammas fotografi stod väl och länge i fönstret ,enligt mormor och att jag själv tyckte att min mamma var så vacker som en filmstjärna inom ram men så var det ju den där automaten på väggen som levererade olika saker och lyste upp gatan på kvällen, framför huset.
Den är dock naturligtvis borta sen länge sen.
Det finns många detaljer och fotoutrustning kvar efter årens lopp och tillsammans med en minnesutställning finns det än en liten försäljning av kvarblivna varor från förråden. Julen dominerar upplägget men vad jag hittade där tar jag vid senare tillfälle.

Minne från julskyltningen. I bakgrunden syns bilder från affärsinredningen,,,
Ska det bli en ny kamera i julklapp?
Blixtrande reklam

Besökte "Galejan" som är kommunens allaktivitetshus och har en mindre secondhand-verksamhet. För en femtio-lapp i kassan så fick jag tillbaks en kasse med en vas av Nanny Still;s , "Pompadour" tv. och Tamara Aladin:s "Safari" th. - båda från finska Riihimäen lasi Oy.
Tackar - tackar!



Min egen mamma överraskade med två UE-blomkrukor ala "Lena"! Kors i taket.
När jag var ute i förrådet så såg jag de sticka upp ur en låda som skulle kasseras och dom högg jag med mig utan att tänka mig för hur mycket packningen kommer att sluta på nu när man är på resande fot. Men min mammas o-kunnande betalar jag inte heller mycket för. Här ska inget slängas innan jag lägger mig i!

(Ja, suck, så allert skulle jag ha varit tidigare - hur mycket har inte försvunnit ut genom dörren i all rensningsiver! Och hur många gånger har man inte hört vad som har hamnat på soptippen eller skänkts bort,,,)

Ingrid Atterbergs "Bris" hittade jag för några tior på Knut´n - Norsjös kommunala verksamhet. En liten stilren trio, eller hur?!


                    
                                  Men bästa fyndet har jag nog sparat till sist.

Ser ni prislappen?
Det år någon på PMU i Lycksele som inte gillar Stig Lindberg;s "Veckla" (Gustavsberg) så speciellt. Eller så hade personen som märkte inte på sig sina radarglasögonen, eller var det bara sanslöst tur?
Den låg bland vitt dussinporslin i prisklassen 2-5 spänn och var kanske inte den mest iögonfallande saken i stället.
Men när jag hittar något så överraskande så blir jag alldeles till mig.
Visst känns det som att detta stengods i vit carrara-glasyr, med tillverkningsstart 1950, är odödligt och up-to-date-modernt?
Min mamma skakade dock bara på skallen. Bland det fulaste hon hade sett, sa hon. Helt oförstående men ärligt. Vad tycker du?




23 november, 2014

Bloggutmaningen: En teknisk retropryl

Retrobloggarnas utmaning hamnade liksom lite i kläm. Min helg har bara runnit i väg.
Jag ska arbeta extra i morgon! Gårdagens ambition med nytvättat står kvar i sin korg på hallgolvet!
Och var finns den där "roligaste/tråkigaste/fulaste/snyggaste tekniska retroprylen" nu då som jag inte har hittills nämnt om i min blogg?
Blicken svepte hastigt igenom lägenheten.

- Inte det där,,, och inte det här,,, nä, men vad har jag nu gått med på?!

Men i ett undanskymt hörn i lägenheten, där dammtorkningen inte hade satt sina rena spår stod det lämpliga objektet:

                                              MED EN STADIG REM ATT HÅLLA I OCH BÄRA UPP,,,





                                                  VARS KLÄMMOR HÅLLER INNANDÖMET PÅ PLATS,,,






             ,,, SOM HAR SPARAT PÅ DEN SISTA "SKÖRDEN" DJUPT DÄR INNE I MÖRKRET





                                                             OCH OM DET FINNS EN SLADD TILL KONTAKTEN,,,



                                               ,,,VÄCKS DEN  LIV I DEN OM MAN SLÅR PÅ STARTKNAPPEN,,,


                                                              GARANTERAT INTE LJUDLÖST,,,


DET FINNS EN ÅLDER. TROLIGTVIS ÅTMINSTONE 70 ÅR GAMMAL OCH EN BAKGRUND - SOM ETT LÅGPRISALTERNATIV TILL ELECTROLUX.

1939 INTRODUCERADE NÄMLIGEN KOOPERATIVA FÖRBUNDET (KF) HUSHÅLLSDAMMSUGAREN "HUGIN"


men hos mig har den inte haft den funktionen. För ett antal år sedan såg jag nämligen på ett teveprogram där man inredde retro och där en space-ig dammsugare omvandlades till en kul golvvas. 

Så när jag såg den där bruna Hugin-lådan under ett bord på en loppis vid Nusnäs så slog jag till. Alla delarna följde med - dammsugaren var som komplett.

Men lådan hade jag naturligtvis inget utrymme för så den förpassades så småningom ned i källaren. Ja, jag har faktiskt inte vågat slå igång den för jag har en respektfull inställningen till alltför gamla elektriska prylar - man vet aldrig vad som sker,,,







Den där dammsugaren hamnade som sagt, i sitt hörn och  jag köpte mig lustigt nog till ett par matchande, konstgjorda kvistar av jätteblåbär.
Och där har den stått,,, och stått,,, tills nu.
Dagens blogguppdrag fick se den i ny dager.

Det blev inte som på TV där dammsugare-modellen var nog en mer space:igare motsvarighet. Säkert från 50-talet. Och jag har upptäckt en drös av fina golvvaser som jag dräglar efter. Även tyska. 
Och nu när jag knäppte detta kort så insåg jag att denna dammsamlare avslöjade mycket väl när jag var senast dit med trasan.
Fy skäms på mig!
Intentionerna var goda men det verkar vara dags att förpassa denna fatala idé som inredningsobjekt tillbaks till källaren. Där ska den få hamna bland de övriga pinalerna.
Men en fin relik är min Hugin,,,



                                   
        HÄR HAR VI ANDRA RETROBLOGGARE SOM NAPPADE PÅ BLOGGUTMANINGEN;

 
Retroida

Form 55

Fröken Otilias

Vintage Spyglass

Porslinsbloggen

 Precisensan  

Tant Emmas bravader

Fynd eller ej




Slutligen vill jag roa till det nu när vi har haft en sån gråtrist november-månad. Lite har nog reklamen gemensamt.  ;)




18 november, 2014

November - då får prylarna lysa upp



Den ultimata "döden" inträffade en sen kväll när höstregnet smattrade mot fönsterblecket. 
Jag märkte att mobilen var inte uppladdad och onödigt varm. Den tuggade i startläget, oroväckande segt och det är i den stunden man bestämmer sig att stänga ned. Min Samsung behövde att coola ned sig.,,,
Men sen förblev displayen svart, svart,,, och död. Efter ett onödigt besök i närmsta Telenor-butik så har mobilen hamnat i påse på väg mot utredning. Och där sitter jag nu. 
Inga plötsliga ögonblicksbilder, inget pling från ett inkommet meddelande från facebook eller hotmail, internetbanken öppnade jag med app, det obligatoriska tradera-spanet, netflix, spotify,,, 

Det är då man inser att man har blivit beroende av en uppdaterad värld. Saknaden är nämnvärd stor. Och min reserv-mobil känns som en billig plutt och inte Smart- nog utan gäller enbart för samtal och SMS. 
Där har vi veckans happening! 
Ja, bedrövligt men sant. Det överskuggar nog allt annat av vardagslivet just nu - eller så händer det inte så mycket nu i mitt liv nu innan jul som är värd en inledning till ett blogginlägg?
Så, då är jag inte bara loppis-beroende som jag är då - blir det en utredning hos Företagshälsovården snart, eller?   

Några besök i Falun med omgivning har det ju blivit. Men jag är ju inte ensam. 
Det märks att många vill fynda, köpa presenter och kön ringlar som en tjock orm bakom en när det gäller lördagsöppet. Då har man svårt att hävda sig. Jag har inte hittills hamnat vid rätt bord eller hylla och i år verkar jag missa att vara med när det serveras julgrejer - inte för att jag behöver något mer,,, 




Kanske det trevligaste fyndet sen förra inlägget: en mindre Carnaby-vas av Per Lutken (1968). 
Tur nog kan det ju hända att det brister i PMU:s prismärkning och tack för det! 
Ingen hade uppmärksammat Holmegaard-etiketten. Ingen signering i botten - och jag plockade den illa kvickt från hyllan! 




En härligt maffig glasvas med blå ton stod i fönstret  på Loppisen i Långshyttan. Inte så fräsch inuti men efter lite ättika över natten så såg den trevligare ut. Men tyvärr osignerad. Efter lite googlande så kom jag fram till att den passade bäst på Vicke Lindstrand och Kosta men det är bara min fundering.

Där fanns även den bruna vasen. Tillverkarens märke satt kvar och då passar Otto Brauer väl in och årtalet 1962. (fast producerades i flera år  framöver). "
"Gulvvase" - fast av den mindre sorten. Tillverkaren? En till Holmegaard!

Coops helgloppis i Borlänge blev dagens sista minuten besök men där fanns en skål på fot av Erik Höglund som väntade på en lämplig ägare. Så den blev min :)





Till vänster står en okänd keramikvas men färgerna var så tilltalande att jag kunde inte undvika,,,
Lika med den lilla formen från Rörstrand som heter "Focus". Dekoren finner man även hos "Canaria" och "Handy". Visserligen är den gula varianten snyggare men jag skulle inte säga nej till hel servis i delarna! Färgglatt men stiligt. 
Jag länkar till min käre bloggkollega "Porslinsbloggen" här så ni får se mer och ni kan läsa mera om detta "kära barn med många namn".

Vasen med den kaxiga randen är Mari Simmulsons vas "Lady" som kom för UE, 1969-70.





Här är två representanter Marianne Westman.
I den lilla tillbringaren kan jag ha något sås-igt eller krämigt att servera ur. Hennes servis "Elisabeth" är väl inte den mest självklara men då inköpta delar har hamnat i sommarstugan så blev det ett självklart val hos "Hildings"

Den bladliknande fatet i lergods  kommer från också från Rörstrand men eftersom det står bara med en numrering så är det inte så många som känner till det. Upplagan var nog ganska stor och lanserades i dom större varuhusen.

Jag köpte mig en köksalmanacka till fast jag hade ingen aning om jag hade årtalet. Men antalet i hall-hyllan överglänser mitt minne så naturligtvis hade jag en redan,,,
Men framsidan är ju så 50-talsaktig! Och med husmor som ska servera familjen något gott,,, i volangförkläde,,,
Söta miner för söta bakverk, kan man säga.





Två saker i en: Ja det ser ut som att månefisken har hamnat i stora stygga nätet men det är en liten Inger Waage-skål från Stavangerflint som provligger i ett  fat från Gunnar Nylund från Rörstrand. En fin fångst från Arkhyttans loppis.






På en av hyllorna där hittade jag en stilig kaffekanna från NilsJohan. "Sissi" heter modellen och har klassiska former som verkligen måste förföra alla kaffedrickare!

En härlig design har även Lennart Andersons karaff ur serien ISI.
Gullaskrufs spill i glasmassa kom verkligen att utnyttjas till något vackert!
Och här hör det till något som jag skrev på bloggen bra länge sen: jo, att jag, irriterande och snörpligt, blev berövad på en loppis-kasse med bla, denna karaff. Jag skulle bara gå på toan och lämnade in den i kassan för att betala senare. Vad som hände sen togs med en axelryckning för hon hade inte minsann ställt undan kassen ordentligt och i ett ögonblick hade någon blockat åt min färdiga kasse.
Att det var obetalt tog expediten med en suck och likgiltighet,,, - Ah, sånt händer stup i kvarten, konstaterade hon. Och jag blev förbannad,,,  





Jag brukar inte köpa linnedukar men det var ett så hiskeligt fint mönster så åter igen kunde jag inte motstå att den hamnade i korgen. Några glöggmuggar från Bo Fajans ser ut som att jaga getabocken av Tore Borg men jag tror att det är inget allvarligt. 
En kaka och allt blir frid å fröjd!  ;)





NilsJohan var verkligen produktiva inom hushållet! Brödskrinet tar jag nog ut på landet. Eller så hamnar det på köksbänken - jag behöver ju inte ha hårdbröd direkt inuti.  En tjuga var den garanterad värd. Jullöpare, julgranspynt,  pepparkaksbok och en tårtspade från Fiskars. Billigt, billigt,,,, 





En blek Jerry Roupe fick hänga med. min samling av småtomtar blir fler och fler och även mina julsinglar.  Kotte-tomten tjurar i ett hörn. Han ville egentligen inte va med på bild,,,





Det är enbart av kitsch-värde!
Och naturligtvis är det inte någon kändis som är avbildad eller är det? 
Åhlen&Holm-katalogen avslöjar kanske sammanhanget. Det handlar om dess grundare som har dala-anknytning. 
1899 grundades nämligen det kända postordersföretaget i Insjön av Johan Petter Åhlen och Erik Holm. (Den senare drog sig ur firman ganska tidigt men namnet stod kvar.) Första produkten som blev en stor succè var en tavla med kungafamiljen men senare även vykort och inte att förglömma, tidningen "Julstämning" som slöt upp en stor skara av dåtidens ledande inom konst och lyrik. 

Verksamheten flyttade till Stockholm 1915. Företaget blomstrade med sin katalog som öppnade en ny värld av konsumtion och reklamen var nydanande. 
1932 grundades Tempo varuhuskedja och Johan Petter hade även en del i bokbranschen.
1939 dog dock grosshandlaren till sjöss utanför New York som den framgångsrike affärsman han var i  40 år. Många beställde då ett minnes-kit som kom i en brun låda (en minnesskrift följde med) och hängde upp tavlan på väggen. 
Det kommer kanske inte hända när dagens Ikea:s Ingvar Kamprad lämnar jordelivet, eller?






                   Ett vardagsrum 1963 - framsidan till en priskurant från Gunnars.






Påsken har fått utökning med påskkärring, höna som ska få en röd kam tillmålad,  plastägg och  passande duk med videkissar. Men det dröjer ett tag att fira - innan dess kommer nog min kitschiga teak-klocka upp. Lite ovanligt att belysa urtavlan, va?!






Den sexuella revolutionen i slutet av 60-talet resulterade till sexserier och sexhumor. Det är väl inte för upphetsningens skull eller att få det ultimata roliga halvtimmen som jag köpte tre nummer av "ADAM & EVA"men visst finns det ett leende med i sammanhanget. Lite kult kan man säga. 1.25 kostade "rund tidning med spets" 1969, kom ut varannan tisdag, 50 kronor vann 6 vinnare på korsordet och bland tecknat lättklätt ger jag här ett smakprov:
- Varför ökade naiviteten så kraftigt under kriget?
- Därför att männen var stela av skräck och kvinnorna utnyttjade det.
Jaha.
Undra om det blev en försäljningsframgång?

Men en guldpeng för ett grytunderlägg i Villeroy&Borch färgstarka fågelmix: Acapulco var nog lite roligare. Och att det var från Myrorna. Det var dom inte uppmärksam på.




     Några juldukar som har tillkommit i mitt hem se sist!  Och fler juldetaljer som väntar på 1:a advent!





Om man är nyfiken på månens baksida,,,,En månglob från danska Scan-globe.


.  
Julskivor med Yngve Stoor och Trio me Bumba kommer att få snurra på skivtallriken när det börjar kackas mot jul. Samt tre vepor konkurrerar om väggen. 
En Buhler-vepa har här hamnat i mitten och ute på vänster kant ser ni en helcharmig lång vepa av Gerd Allert. 






Den där ärtgröna tv-kannan kommer från Falkenberg och är designad G. Rosendahl. Om honom har jag inte hittat något nämnvärt men det verkar att han har designat olika plast-produkter. 
Den har en granne reserverat,,,

Godis-hönan bredvid är en riktig muntergök och klassiker för en retro-påsk. Och jag har samlat ihop några under under årens lopp - välkommen in i skaran!
En femma ute i Arkhyttan.




Jag har inte tänkt mig att sätta mig på pottan,å nej, men den där babyblå toalettstolen med svagt rosafärgad potta och trälock hade jag tänkt bli som ett roligt inslag på toan. (jag kommer nog på någon funktion ). 
Nu har jag ju ändå brutit min  inre övertygelse att toaletten åtminstone skulle få bli en retro-fri zon för mig och främst, mina besökare. 
Där man kan hitta något nytt och fräscht. Men se hur det har blivit ! 
Vågen tillkom först, av märket Serva. (för syns skull - själv har jag inte orkat väga mig på 15 år,..) men den är ju lite småfräck. Och sen den solvarma tvättkorgen som enligt Hammarplast-etiketten är från tidigt 60-tal. Inte riktigt hel men den står ju mot väggen. Och så hänger mina tre tvättpåsar på en krok ju, ja, då är det ju fyra olika detaljer! Se här.  
Men nu får det bli stopp på toa-nostalgi! 

Det kommer en inlägg till inom en snar framtid för att det är på gång en ny blogg-utmaning som jag hoppas att jag kan bidra med något - jag är inte direkt säkert men för min del lutar det åt en teknisk pryl som har en helt annan funktion i mitt hem. Det ska jag väl lyckas åstadkomma åt helgen!