18 mars, 2014

En tavla berättar,,,


Jag minns hur jag tyckte att björken såg så bekant ut.
Dess lätt böjda stam påminde om ett träd som stod på våra ägor, ovanför potatislandet.
Det betydde ju att HON fanns i närheten.
Och väntade. 


HON läste ur något. En bok vilade i HENNES knä och jag trodde det var bibeln.
Där stod det hur man skulle dömas för sina brott. Eller att HON var osårbar och hade alltid rätt.
HENNES resliga hållning och kalla uppsyn blev ondskan personifierad.




HENNES steg ekade ödesdigert på betonggolvet efter att hon hade klivit ned från tavlan,,,och ingen kunde stoppa HENNE. 
Jag lyssnade alltid spänt om det kom ljud från källaren. 
Ett barns fantasier som skapades av en mormors oförstående varningstaktik för vem trodde att det skulle ge näring och skapa monstret

MATILDA!

"Hon sa inget men HON fanns där i mina drömmar och väcktes till liv av min rädsla,,,"

Låt mig ta det från början (hur jag nu ska göra det kortfattat,,,)
Jag växte upp hos min mormor i ett liten samhälle i Västerbottens inland.
Upp till 7 års ålder tillbringade jag min gröna barndom i ett hus som byggdes i början på 60-talet av morfar med grå-vita eternitplattor på fasaden i hörnet av Borggatan -  Skolgatan. I ena änden låg det forna populära festplatsen Malåborg på mark som vi hade ägt en gång.

Det var populärt den tiden med hobbyrum i källaren och i vårat så fanns det ärvda möbler från den gamla västerbottens-gården som revs ett par år tidigare.
Bulliga ryggstöd, lejontassar på borden, och ett skåp fylld på gammalt papper men en guldgruva för ett barn. Ja, och så stod vävstolen där, mot väggen. Där min mormor höll hus titt som tätt.

Det var väl med god tanke som mormor började varna mig för MATILDA.
Hon ville inte att jag skulle vara i källaren å rota å klättra å få saker över mig så hon drog till att : MATILDA - hon kan komma å ta dig!

MATILDA var tavlan som hängde bredvid vävstolen. Den  föreställde en stram blek kvinna i lila klänning  - sittandes på en säng.
Det svarta hår vågat i en ålderdomlig frisyr. Och HON tittade. Ja hon såg varje fotsteg som jag tog. Så länge mormor var med så kändes det visserligen tryggt men hennes ÖGON följde mig ändå.
Jag minns hur jag provade att krypa utmed väggen så att hon inte se mig men ingenting kunde hindra dessa ÖGON som vakade och hindrade mig att slappna av. Dom förföljde mig,,,
ÖGONEN!


Källaren blev något laddat väsen som framkallade ibland plötsliga ljud från ledningar - jag hoppade till och lyssnade.
Vågade knappt se ned i i mörkret innan trapplampan var tänd och gå ned för ett ärende var totalt omöjligt på egen hand - åh, vad släkt och bekanta har haft roligt åt det!

När DRÖMMARNA dök upp vet jag inte men de var så intensiva att jag skakade som ett asplöv när jag vaknade till.
Jag var så rädd att aldrig lyckas vakna igen och bli fångad in i HENNES mörka värld.







Speciellt en sekvens återkom regelbundet. Den verkade vara så levande.
Den kommer jag aldrig att glömma:

Min mormor hade gått ned i källaren för att hämta tunnbröd från frysboxen som stod precis mitt emot nedersta trappsteget. Jag står en bit upp. Det kalla ljuset från frysboxen är det enda som lyser upp mörkret omkring.
Så ser jag att mormor tittar förskräckt till höger, mot hobbyrummet. Hon har hört något. Och nu ser hon något!
Då hör jag den dova dunsen. Och jag förstår att något hemskt har klivit ned ur sin ram och med ekande klackar närmar sig. 
Mormor svimmar!
Jag vänder mig som om och försöker springa uppför trapporna men de sträcks liksom ut och blir som en hal rutschkana och till slut försöker jag masa mig uppför på mina bara knän.
Jag ser ansatsen och dörren som leder ut till baksidan av trädgården och tänker att: åtminstone, bara jag når handtaget så är jag räddad!
Men precis när jag har kravlat mig upp och sträcker mig - så nära,,,, så känner jag en KALL HAND gripa tag om min vrist och skoningslöst dras jag tillbaks ner till mörkret,,, till HENNE.
Brrr.
  

 En vacker dag kring -73 blev det dax att flytta till något mindre. Det var svårt att hålla efter fastigheten och mormor orkade inte mer. En auktion ordnades och det var nog till min lättnad att MATILDA inte följde med utan blev inropad istället av en bror till mormor.
Så hon försvann ur mitt liv. Drömmarna avtog. Hon glömdes bort. Nästan.

När min mormor dog 20 år senare så samlades släkten och efter begravningen under kaffet så påmindes jag om att mormors bror Gustav hade tavlan i besittning och i ett ögonblick så lovar han att jag ska få återse henne när det blev hans tur att lämna jordelivet. Skulle jag få tillbaks tavlan som skrämde min barndom? Men jag måste medge: det väcktes en nyfikenhet för vad var det som var så hemskt? Hennes uppenbarelse förföll sig vara mer än diffus.

Och så blev det.
 Min morbror nämndes i hans testamente. Jag erinrade mig löftet och med den historien så blev resultatet att min mamma ringde en kväll (då hade jag flyttat till Falun och bott här i ett par år) och sa att det var NÅGON som tittade på henne,,,,som väntade på mig,,, och jag tror faktiskt att jag rös till när hon sa dom där orden med en lång paus efteråt.

Jag var både nyfiken men undrande när paketet anlände: var tavlan inte större? Det var 35 år sedan jag såg MATILDA sist. Tiderna hade förändrats. Men jag hade en krypande känsla att tänk om, TÄNK OM jag väcker något när HON hon kommer innanför min dörr.
Med  blandade känslor öppnade jag paketet som mamma hade skickat,,,,








"MEN VAD NU DÅ? Vad hon är liten!
Hon som var ju som en lång Häxan ur Narnia. Nu ryms hon inom en ram som når en bit upp ovanför knäna.  Och björken står visst vid en sjö någonstans, nedanför huset. Inte alls som jag minns. Hon ser ut att läsa ur en tidskrift och inte alls ur bibeln. Några vassa klackar finns det inte heller på dom där skorna som snarare påminner om en modell mindre mockasiner. Och dom där elaka ögonen,,, dom är som bortblåsta!"
 Kvar sitter en kvinna med något granskande blick och konstig färg på hyn där solen faller in. Inget skräckexempel direkt. Amatörmässigt målat. Inget märkvärdigt alls. Så detta är alltså Matilda?!

Vem hon föreställer lär jag aldrig få veta. En okänd signatur och en målning från 20/ 30-talet. Men tänk vad åren går! Och vad ens uppfattningar har ändrats - nu är tom Matilda inne i mitt sovrum.
Ja, det var det ända stället som hon passade in, bland alla andra oljetryck och religiösa motiv.
Och nä, jag är inte rädd längre *ler* Hon har blivit ett minne som kom tillbaks i ett annat syfte. I arv.

Men tänk er för. Skräm inte barn på fel sätt. Hon var och blev Brunnsgubben, Vittra och Näcken för mig. Men jag hade nog velat slippa de skrämmande åren.
En viss sensmoral det där,,,

*********************************************************************************

När jag gick med i en facebooks-grupp i fjol (som nostalgiskt tar upp minnen från mina hemtrakter) så hände det något fantastiskt. Efter att ha roat mig med att klicka tillbaks i tidslinjen en kväll, tittat igenom bilder och urklipp och försökt att känna igen ansikten och miljöer så fastnade min blick på ett filmklipp som någon hade lagt ut.
Inspelat med en skakig handkamera. Och jag kände igen,,,
men vem i all sin dar, någon hade filmat vår auktion! Och grannarna!

Det snurrade till. Svindlande känsla att någon hade funnit det intressant den här dagen från våran gata. Jag var själv med fast jag inte förstod riktigt innebörden av att andra betalade för saker som vi hade haft hemma. Kutade mest runt med min grannkompis Anders, antar jag och lekte ibland folkskaran.
Det blev att spela fram och tillbaks i något som var 40 år gammalt.
Och det känns så ålderdomligt! Kläderna, gubbarna och dom där utemöblerna som vi hade med färggranna plastsnören - ja, det blev väl någon lycklig ägare till dom åxå.
Jag har identifierat lite släkt och vänner till familjen men var är jag?
Det var på den här auktionen som MATILDA såldes.
Ja, allt går igen :)

video





















07 mars, 2014

,,,Atterberg å Ander å Prisma och ja!



Gråa dagar. Små snöhögar här och var. Den där grangirlangen kring balkongräcket känns bara så fel. Dax att ta bort den innan grannarna undrar. Det är mars månad och vintern här blev en mild sådan - temperaturrekord har slagits. Växthuseffekten? Tja, den som älskar skidor, pulka och att åka ut med snöskotern har nog inte haft det så trevligt. Den kategorin tillhör jag inte men det känns just nu att det är en tidsfråga att damma av cykeln och pumpa upp däcken.

Någon vintercyklist blev jag tyvärr inte. Jag blir bara mäkta imponerad på dom tappra och sportiga som ger sig ut på vägarna. En annan har glidit runt bra mycket i sina dar. Det var efter det där pladaskfallet för flera herrans år sen när jag sneddade över Lulevägen uppe i Boden och tog ett tramptag för hårt som jag bestämde mig: nej till cykling, vintertid. Och så blev det.

Men oavsett väder så är det desto roligare med loppisar när tillfälle ges. Och här ska Ni få se vad som kommit innanför mina dörrar på det sistone. Lite blandat från Stockholmshelgen, lördagsvända, mitt-i-veckans vända, Tradera och så något som jag skulle hålla mig undan för, nämligen Dalarnas auktionsverk.
Sist det begav sig så blev det en del onödiga prylar som följde med och jag tänkte: nä, nu ska det inte bli mer grisen i säcken - speciellt när man inte har varit på förevisningen.
M;en så kom ett mail om en auktion,,, och jag tittade igenom utbudet,,,


,,,och så det blev ett fat. Oemotståndligt.

Fast det finns sådana populära snyggingar som Negro, Spiral och Pronto så är det ett mönster som har attraherar mig extra mycket när det gäller Ingrid Atterberg; nämligen "Mimosa" som kom under den första hälften av 50-talet.
Det fanns ett mindre glasyrbortfall på baksidan som säkert skrämde iväg vissa intresserade men denna gång så kom jag mig iväg och fick se fatet live och efter den så tyckte jag det inte var så värst - det är ju inte undersidan som är intressant! Och ja, jag vann auktionen så nu ligger min blommiga juvel på rumsbordet.
Det är det största fatet i en större serie så om jag skulle få för mig att samla så har jag något att se fram emot

Mitt bästa fynd i helgen som var blev ljusstaken  till höger, en Gunnar Ander.. Det är rätt inne med hans ljusstakar och string-figurer,,, ja, allt som rör Ystad metall. Så när det stod 40 kronor på prislappen så brydde jag mig inte om stearinspåren utan bara log.
Det var den dagen som jag stötte ihop med Porslinsbloggen på PMU i Leksand och tillsammans åkte vidare till Siljansnäs. Och det är blixten som blänker till i ljusstaken, inget "färgbortskav."


Jag har hittat ett gäng blomkrukor åxå på skilda ställen. Från vänster en "Freja" från Upsala Ekeby, en pastellgrön "Gunilla" ( design Bertil Nilsson/UE ), en okänd stor gul, två stycken från Rörstrand, en GA kruka (design Göran Andersson/UE) och under, en "Vera" av Mari Simmulson/UE.


Bordsloppisen vid gamla Rusta: jag prutade inte ens - då måste jag verkligen känna mig nöjd! En"serveringspanna" från Karlskrona Porslinsfabrik/UE med Eva Bladhs "Bellis"-dekor. Felfri med de fina små blommorna runt omkring.
Ett annat mönster som man blir glad av är på serveringsfatet från Lidabruk/Rörstrand. "Joker" heter det och stod i hyllan på PMU. Där hittade jag även burken med sin härligt gula plast.


Någonstans hade jag sett den! Jag fingrade på plastmojängen som öppnar och sluter. Javisst ja!  Mormors strösocker-förvarare. Så nu vet jag vad den ska användas till!


Här är ett av mina samlingsområden: "exotiska" figuriner och väggbyster från 50/60-talet. Kanske är de mer kitsch men jag tycker de är fina. Däremot finns det inte ens uns utrymme kvar i vardagsrummet. Tur att jag har min Strängnäs-kompis som jag kan fördela till!
Till vänster en väggbyst av Stephan Coneye. Hans keramikverkstad låg i Wien. Ett Tradera-fynd faktiskt.
Till höger en gipsdam på lejonskinn. Känslig madam det  här och sån som kräver handbagage.
Hon hittade jag när jag var ute med bloggarna "Orange" och "Gilas Grotta" på en väl guidad loppisvända I Sundbyberg, dagen efter Antikmässan.
Retro-affären vill jag rekommendera faktiskt: "Nostalgirummet" se här. Det är tur att det är ett rejält avstånd till Falun - risken fanns annars att jag skulle bli stamkund där :) Förresten, tyget i bakgrunden hittade jag för en tjuga i Siljansnäs.


Här kommer det lite mer från Dalarnas auktionsbyrå då jag budade även på en partilåda som innehöll 5 olika ting för 275 kr:
En S-märkt bordslampa som får mig att byta ut på nattduksbordet, en lampett med dragsnöre som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med (ja, allt kanske inte passar när man handlar så). Dessertskålarna (en har en annan form) kommer från "Tulavippan"; och visst är det härliga färger som kan förstärka den goda efterrätten?!
Det står Bengt Edenfalk/ Skruf på en etikett och Bengt var konstnärlig ledare där mellan-52 till-78 så kanske tillkom de i slutet av 50-talet? Det blir nog till att komplettera.


Mitt största fynd från Sundbybergs-rundan är faktiskt tomtarna med ljushållare om man ser till det ekonomiska. Det var på en loppis som bla.sålde tallrikar dyrt fast de var obrukbara men så stod dom där på en hylla för 15 kronor styck. På antikmässan gick en del för 200 kr styck,,,
Det hade nog inte den här loppisen en susning om - att så enkla import-märkta tomtar kunde inbringa lite pengar.Tur det, säger jag bara ;)
Påsklöparen och skålen kommer från Loppishallen. Skålen är dansk (BR keramik?) och har en fin glasyr på insidan, som man kan se så här från ovan. 


Här kommer två till delar som fanns med i parti-lådan från Dalarnas auktionsverk: dels ett par urtjusiga keramik-ljusstakar från Upsala Ekeby och efter att jag hade visat dom för en facebookgrupp så lutar det åt Göran Anderssons design.
Och sen en liten klassiker; Ingrid Atterbergs "Corso" från 1954. Så nu har jag ett litet set på tre ting - är det då det heter att det är en början på en samling? :)
Nu överraskar jag väl de flesta med att visa en helvit vas med vita ränder men det kan faktiskt vara så att herr Lindberg har ett finger med här. Enligt ett produktblad så framställde Gustavsberg ett antal neutrala föremål för offentliga miljöer men som skulle även kunna passa i hemmet.
Jag tror nog att denna strama utformning blir fin till med kvist grönska.


Jag vet inte riktigt åldern på brödlådan men den känns som en tidigt 70-talare.
De franska besticken blir en nödvändig komplettering. Knivarna fungerar ju finfint att skära med så det är något för den saftiga steken.
Mattallrikarna från Arabia har dekor av Raija Uosikkinen och heter "Ahmet". Denna enkla blåa blomkrans som följer kanten verkar vara högintressant för japaner för det blev många träffar hos dem när jag googlade. Tillverkades mellan 68-73.


Taklampan hittade jag på Borlänges Ta-till-vara för endast 15 kr fast den hade lappen kvar på insidan som visade att designern är Carl ThoreHan hette Sigurd Lindkvist och arbetade på Granhaga i Töreboda. Hans armaturer har blivit lite inne igen efter dom har sina danska kusiner att jämföras med.
 Ett gäng av Hertha Bengtssons långkörare för Rörstrand, den slitstarka "Koka" kom redan 1956. Nu ska dessa fortsättas att användas hos en kompis som har delar ur servisen, tänkte jag mig.
Och sen har ni det lilla gröna inslaget, iallafall början på något som slutar på fint utslagna påskliljor, vars blomkruka är en läcker historia från loppisen i Sveasalen i Leksand. En femma kostade krukan från tyska Steuler. .
Som bakgrund har jag använd en längd av ett par gardiner från "Tulavippan"som är troligtvis är en äldre Borås;are. Den där strukturen finns i tyget.


Så här går det när man veckan efter föreläsningen på Antikmässan hamnar uppe vid bordsloppisen i Falun!
Låt mig ta det från början; jag avbröt retro-ronden och slank in när bla, bloggerskan Sara Axtelius (Saax) skulle berätta om sin passion och hennes nya bok om barntextilier från 60/70-talet. Måste medge att det har varit ett helt okänt kapitel för mig - jag som har alltid suktat efter romber och svulstiga blommor. Men med hennes föreläsning i bagaget så fick jag infallet att veckan senare köpa en längd som minsann såg ut som ett landskap,,, spontant.
Jag googlade när jag kom hem om mitt gröna tyg - och jag fick så snart napp! Jag säger bara; "Lycksalighetens ö" och Anna Lena Emdén!
Vill du veta vem hon är så kan du gå in här och där kunde jag inte undvika att se att textilen ritades samma år som jag föddes. Det känns så avlägset fast tyget är så up-to-date! Och vattenkannan (som ska vara knall-orange på bild) passar väl in i grönskan? Ett annat inköp från "Nostalgirummet".

PSss. Vattenkannan och tyget kostade lika mycket - fick ge 20 spänn.

Jag fyllde dessutom på lite av gamla receptböcker!
                                                                           Men vad nu då -en teve till?


Lite malplacerad har den hamnat där, min blivande AGA Prisma från tidigt 60-tal i dörröppningen och ett klart fall för dammtrasan och teakoljan,,,
Tidigt förra fredags morgon så åkte jag in till auktionsverket i Borlänge (oj, vad jag upprepar mig) och krängde den in i bilen tillsammans med med Mimosa-fatet och parti-lådan. Och då säger ni säkert; men har du inte inte nyligen skaffat en gamling som står i hallen? Jo då, men jag kunde ju inte hålla mig för den här modellen måste ju vara en föregångare till plattv:n och så är den hörnanpassad dessutom.
Undra om det skulle gå att få igång den? Bara tanken får mig att sakna det analoga,,,
Ja, till och med att ratta in kanalerna känns som något exklusivt och visst skulle det vara läckert om modellen skulle återuppstå för dagens marknad - en fungerande retro-modell som smälter in i en rätt miljö ;)



                                                            **************************************************



Två timmar senare den där fredagen, så ringde det på dörren enligt avtalad tid. En ung reporter och en medföljande ung fotograf  stod utanför när jag öppnade.
Och sen rann tiden iväg, påskpynt plockades upp ur lådor, frågor och svar, poserande och skratt och jag kacklade på som en norrlänning aldrig gör vid annan tid. Men om allt går som planerat så kommer min nuna hamna i en veckotidning framöver och när det sker kommer jag att berätta i vilken ;)

             LOPPA VIDARE I RETRO-DJUNGELN, GOTT FOLK!