20 september, 2013

Se "MONICA Z" - och så lite loppis.








Grannen på andra sidan gatan tog och visade några skivor ur sin samling. Han är ett större fan. Min ungdoms relation till
 Monica Zetterlund var obetydlig. Det var inte min sorts musik kan man säga men den inställningen har ändrat sig med åren. Just nu lyssnar jag på "Swedish Sensation" på Spotify,,, 







Ni kan väl aldrig gissa vad jag har sett på bio? Det är väl ganska öppenbart. Jag hann knappt komma hem från Greklands-resan innan jag satt på sjunde raden på biograf Falan.
Nästan två timmar av vackra miljöer, fräcka kläder, tidsenliga frisyrer - ja, det var en njutning att studera scenografin. Jag satt och småknuffade min kompis varje gång jag kände igen något som jag hade hemma. Cortendorf-figurinen i bokhyllan, Prunus-kopparna som skymtade till i köket,,, ett gediget arbete har gjorts att återskapa miljön.

Och så hon som spelar Monica, Edda - så härligt att se en ny stjärna födas inom filmens värld. Det finns en risk att hon alltid kommer att bli sammanknippad för denna roll. I några ögonblick glömmer man bort vem som agerar. Likheten med originalet är påfallande men Edda Magnason står även på egna ben.

Handlingen i filmen är väl inte direkt unik. Kärlek, familj, karriär,,, Nä, det är inte meningen att jag ska recensera min filmupplevelse, inte mitt gebit men jag kan väl tillägga att jag kände mig nöjd att jag bjöd min 84-åriga allt-i-allo-granne: hon lämnade biografsalongen med ett stort leende. :)

Det lär bli mer skriverier om för och emot hur hennes pappa tolkades och hur okronologiskt hennes livshändelser framförs. Vad som är påhittat å vad som är fakta. Fel är inte svårt att upptäcka. Bortsett från det, vill du dock ha en film- och musikupplevelse med svärta och glädje så rekommenderar jag "Monica Z".



Vardagen har fått ge vika för arbete och annat livsnödvändigt. Sol och bad utanför grekiska "Koroni" har bytts ut till höstfärger och kyliga morgonar. Får lov att ta mig nu an med försummelser och förpliktelser.
Om det har hunnits med lite loppis? Jovars men inte i någon större jakt. Jag tar dom obligatoriska rundorna. På sistone har det blivit mest småsaker. Förutom vasen här nedan.
Från PMU för 65 kronor. Och nu hoppas jag inte att det finns kopior så att jag får intyga mig själv att det är en Holmegaard-vas/flaska ca. 30 cm hög. Det finns rester kvar av en etikett vid foten, en placering som jag har sett på nätet att det överensstämmer.
Otto Brauer stod för designen och här pratar vi om färgstarkt 60-tal från Danmarks äldsta och största glasbruk.




Hittade en ljuslykta i blått glas med samma massiva svensk-tillverkade metallfot. Den ska ha bara ett litet ljus än den röda som står bredvid, för värmeljus.

För en guldpeng så blev det en orange komplettering av Rosti:s dänkflaska

En festlig teak-bricka med en glad igelkott som kakel, småsnygga kaffekoppar som endast har 804 57 64 som märkning under? och  8 delar bestick för 2 kronor styck. "Scanline" heter modellen från danska Lundtofte och designades redan 1953 av Bernadotte & Björn.
En assiett av Rörstrands "Verdura" är alltid rätt då jag har delar ur den servisen. Att jag sen köper på mig ännu fler bestick av "Thebe"(Gense) var väl lite onödigt. Kanske det var lite kul att det fanns bestickaskar till. Blir det till att använda på 50-årskalaset måntro?

Jag har fått ett dille på kryddset å burkar! Paret till höger är omärkta men känns retro. till vänster: jag köpte en liten teakbricka med tre burkar från Selsbo Keramik. Påminner om Signe Persson-Mellins kända kryddburkar från -55. Mycket charm för 30 kronor. :)
Till RETRO-påsken: gungande kycklingar i plastägg och en påsk-kärring som har riktat in kvasten på Blåkulla. Den sjungande flickan passar in bland mina julprylar.
Min afro-samling har utökats. Väggbysten med art-deco känsla kommer från ungerska Maria Rahmers keramikverkstad. Vet inte om åldern på pussiga barnen, de kan var nytillverkade om jag har otur. Den högra är nog äldre men vem var det nu som hade gjort den där lilla flickan? Frustrerande men jag kommer inte på det. En fin barnbok från 1945 utgör underlaget. Vet ni vem  författaren Viktor Mall var? Jo, en pseudonym för Bo Beskow, son till sin mera kända mor Elsa.
Lite plast: en melamin-bunke som lyser upp tillvaron, en blå variant av sven-Eric Juhlins muggar i dubbelväggig SAN-plast och så en riktig klassiker; för det finns väl inte ett loppisställe som inte har Hammarplast:s små besticklådor? ! Jag behöver mer plats att lägga i,,,bestik.passionen är obegränsad.
Äggkoppar från forna DDR och "Sonja Plastic". Den äldre varianten - de nytillverkas också.

En till Hammarplast-bunke, kanske till jul och en passande duk därtill.



                                   '''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''



En söt kattunge som tittade ivrigt fram medan vi åt på vår strand-restaurang, får avsluta dagens bildkavalkad.Flera Greklands-bilder kommer kanske i nästa inlägg. Men nu stundar snart Berlin också. Får se vad jag hinner med till nästa inlägg. Ska nog plocka med senaste numret av RETRO för det fanns många tips på alternativa loppisar och second-hand,,,











7 kommentarer:

  1. Härligt med fynd! Tyvärr lyser de med sin frånvaro i mitt hus just nu....*suck*...

    Kunde det vara så att du kunde hitta ett par gröna Hundkex-gardiner i någon låda?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du - vad trist! Men fynd ska ju komma i portioner,,,i allafall de stora så man blir desto mera upprymd. ;) Tillfälligheter är de ju. Och vad en själv ser som fynd är ju indivíduellt. Jag står sällan och betalar och prutar till mig snålpriser - ibland är ju vissa saker för oemotståndliga,,,
      Jag ska tänka på dig om Hundkexen!
      Jag undrar igentligen vad jag har själv i Hundkex-färger,,,hmmm (ej hemma just nu). Kommer att höra av mig till dig, så du vet!!
      Ha det!

      Radera
    2. Du, jag kollade upp de gröna som jag köpte för ett tag sen men de är nog inte mer än max. 2.10 och då EFTER att få lov sprätta i sömmar för det är gjort någon lustig vikt "förkortning" på längderna förutom den vanliga sprätt-månen. Det är inte min kunskap att bedöma skicket och veta hur det blir efter uppsprättningen men är du trots allt intresserad än så kan du ju höra av dig,,,du kan ju ha fixat på annat håll eller så har du höga fönster,,, Porslinsbloggen kanske kan leverera vidare eller så,,,

      Radera
  2. Jag aldrig direkt lyssnat på Monica Z men det går knappt att undgå nu att bli nyfiken på både henne och Edda som synts i alla tidningar på sistone.
    Var på en liten loppisrunda nyligen men hittade ingenting och förundras som så ofta över alla dina roliga fynd.Igelkotten hör till favoriterna den här gången.
    Julduken finns i mina gömmor också, men visst är det ibland väl mycket gult i juldukarna från förr, som nu i den här.Fint men ger inte full julstämning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, snacka om total genomslagskraft! Man rycks ju med! Minns att det finns en film om Cornelis åxå men vilket mottagande den fick vet jag inte. Jag bejakar ju gårdagens musik och gamla topplistor. Det ska blio spännande om den där filmen om Anita Lindblom blir av,,, hon var ju personligen inte nöjd med att skildra hennes å Bosses relation och med tänkta skådespelare,,,
      Jag har nog drabbats av nostalgio-retro-frossa. Hur ska man bli frisk?! Nu hamnar vissa saker i kartong - ja, man skulle bo i hus ;) Men igelkotten ska då inte hamna i någon låda i källaren, ska nog hitta plats.

      Undra om inte denna julduk är en dublett. Du vet ju att jag har ett antal och det dröjjer till i november innan de lådorna kommer fram. Håller med att de röda ger mest julkänsla men av samlingssynpunkt har det blivit gröna och blå för mig åxå,,,grönt är väl inte min stil igentligen ,,,eller ljusblått.
      Åh, nu blev jag påmind att det är bara två månader kvar innan min högtid börjar,,, Lite ångest har jag nog att börja med det stöket ( som kanske blir uppmärksammat i media,,, men bara kanske,,, ;)

      Tack för besöket, trogna Christin! :)

      Radera
  3. Monikas röst är underbar och jag hade förmånen att se/lyssna på henne i Lysekil, tror det var ca 1980 eller däromkring.

    SvaraRadera
  4. Ja du Rosita, då gick jag i högstadet och lyssnade på Italiensk disco! :) Men som skolfilm i aulan såg vi "Att angöra en brygga" - en angenäm filmupplevelse faktiskt. Och en fantastiskt fint ledmotiv. Men så är det ju med musik dessutom att den kan mogna till med åren. Och nu; ja det är så härligt att kombinera med sitt eget hem - det blir mer stämning då och känsla i miljön.Så när det knastrat tillur högtalarnatill den röda Scantic-skivspelaren så mår jag extra gott. Du minns väl Yvonne Norrman? Hon var väl från trestadsområdet? Ett annat levnadsöde. Gissa vad jag har googlat på hennes namn,,, bortglömd av många. Men Monica kommer nog att överleva länge. Och har fått säkert nya fans efter denna film.
    Ha det!

    SvaraRadera