Estradsångare, loppis och John Blund.

                                                                               
                                                            MATTIAS ENN

I söndags, när jag klev av tåget efter vistelse i Stockholm, så väntade en bil vid stationen. Det var nämligen inte många minuter kvar till ett uppträdande i Ernst Rolfs-gården. Väskan slängdes in och det bar i väg mot Elsborg. Vi var fem i bilen. Min snälla granne, som tar hand om min lägenhet när jag är bortrest, är verkligen ett stort fan till Mattias Enn. För något år sedan var han och Succéorkestern Astoria på besök i Falun, på samma plats, och underhöll publiken med Jules Sylvains oförglömliga melodiskatt. Min granne, som är 80 plus, blev förtjust i denne estradör. Sångrösten, glimten i ögat, och med pondus att axla sin repertoar  - ja, det blev ett foto tillsammans med honom efter föreställningen, på gårdsplanen. Det har hon på köksbänken.

Och nu så var han här igen,,,
Denna gång med en duktig pianist vid sin sida.  Sånger, kupletter och anekdoter varvades med artistporträtt av revykungarna Ernst Rolf och Karl Gerhard, varitéartisterna Josephine Baker och Edith Piaf, nationalikonerna Vara Lynn och Noel Coward samt filmstjärnorna Marlene Dietrich och vår egen Zarah Leander. Ett Europa i mellan-o efterkrigstid gestaltades musikaliskt med precision.
Och jag slutar inte att fascineras  hur någon kan minnas så mycket text. Min granne, som har dålig hörsel, hörde varenda stavelse. Han kan konsten att artikulera och R:en rullade tidsenligt på tungan.  Det blev en afton att minnas. På träbänken, på innergården framför Ernst Rolfs-gården.

Min musiksmak är nog i högsta grad varierande. Mattias Enn är så milsvid från Lady Gaga, Radio Energy och Scorpions. När jag gick i högstadiet bandade jag det senaste från "Lördagsbiten" och spelade in "Rakt över disc" me Clabbe. Det gällde att vara uppdaterad - lyssna det senaste. MTV satt jag och slötittade på och minns ibland mera av musikvideos:arna än av artisterna. Tidningen med artistreportage och glansiga posters var "OKEJ", Gick med i Mr Music och har kvar mina cd-skivor sedan -92, fint uppradade. Vinyl-tiden har däremot förpassats ner till källaren.

Nu för tiden  har man intressanta appar i mobilen som tar upp musiksmaken. Men så finns det även en tid bakåt som attraherar mig. En klassikt konsert på Dalhalla säger jag inte nej till, 60 talets schlager-pärlor på samlingsskiva eller en stenkaka med Ulla Billqvist. Ja,ibland tänker jag vilken musik som har överlevt om 50 år och hur musiken låter då. Kommer Justin Bieber att höras i etern, kan den unga generationen sjunga med i någon Gullan Bornemark sång och kommer Abba-museet locka en ström av besökare?

En bekant sa till mig att Mattias Enn kunde väl uppträda på musik-lektioner i skolan. En musikalisk resa i historien och dessutom live. Det kändes rätt sagt. Hans val av genre är nog ganska unik för en 70-talist. Och för jag över det till det här med RETRO i hemmet är det alltid lika roligt att se unga människor våga återupptäcka, ta vara på och förvalta en stil som annars lätt kan förpassas till glömska.

                                                                        * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * ** * * * *

                                                             VECKANS LOPPIS

Det sista loppisbesöket i Falun gav inte så mycket och det är väl tur det för efter sommaren så har jag problem att få alla inköp på rätt plats. Åter igen beklagar jag mig över att det ser inget trevligt ut i vardagsrummet,,, Så vad har vi här då? Barnbok  med 3D bilder (här heter det djupbilder) som någon Karin fick julen -55, och ICA-förlagets samtida "Nytt på kakfatet" samt Husmoderns Köksalmanack årgång -54. Ja, nu saknar jag bara någon årgång mellan  1950 och 1970 - något att spana efter i bokbeståndet. Det härliga grönblått glaset är handblåst men jag har ingen aning om vem som står bakom. Desto mer information finns det under den svarta salladsskålen och kaffekopps-setet för två med gräddsnipa, i ljusaste sommar-gult:

"Kolorita" heter kaffekoppen från Rörstrand. Men när jag googlade efter kaffekoppen blev jag lite förvirrad av modellen på örat. Det finns en spetsigare variant som jag inte vet om det är tekoppen. Det råder vissa diskussioner och på några ställen nämns Hertha Bengtsson i sammanhanget - på andra ställen är dekorskaparen okänd. Jag kanske ska vara på den säkra sidan och säga att faten är iallafall "Kolorita". Tillverkades under sent 50-tal och i andra pastellfärger. Den svarta salladskålen hittade jag på Ta-till-vara. Ganska anonym trots fin form men mer intressant är det att designen tillhör G(unnar) Ander. Om Ebenholts Melamin hittar jag däremot inget läsvärt. Kanske finns det någon läsare som vet mer om denna skål? Däremot vet jag att det finns svarta salladsbestick till så det blir att titta lite extra noggrant i loppislådorna framöver!

Tyget till vänster med de maffiga blommorna är 5 meter långt och såldes för 20 kr. Mina färger! Gardinerna till höger är av syntetiskt okänt material men jag antar att de blir fina när de har hängts upp.

Jag har fyllt ut mitt möbelbestånd för länge sen men ibland dyker det upp undantag. Till mina röda pinnstolar i köket kompletterade jag nyligen med dessa Edsbyverken-stolar ( de är två) i betsat rött. Inköpta på PMU i Leksand för femtio-lappen styck. Ok, dessa är inte av pinn-modell men de går hyfsat bra ihop med de övriga möblerna, tar lite plats och det gör ju det inget att bryta av samklangen, vid stolplacering på kortsidorna. Tycker jag.

                                                              
                                                                     * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * ** * * * *

                                                                                  JOHN BLUND

Jag såg en liten bloggutmaning om John Blund och så tänkte jag att det var på tiden att jag dammade av honom för visning. Han har stått spejande och övervakat mina nattliga web-verksamheter nu ett antal år i hyllan bakom mig sedan. Jag hittade honom i en affär någonstans i Berlin. Minns inte var. Han har fått grånat hår, en lätt solbränna i ansiktet och saknar sin sömnpåse men jag undrar om han någonsin har haft en? De näbbiga skorna i rött förevisar att han är ingen nyproducerad Blund. Numér har han hemma hos mig, Televinken som närmsta granne. Och visst ser han lite saligt drömmande ut där han står med Siljan i bakgrunden?

1959 var året då östtyska televisionen startade sin animerade version av "Sandmännchen/Sandmann". Den slutliga formen på den godmodige figuren  med sitt karaktäristiska getskägg kom året därpå. Serien såldes till flera utländska tv-bolag och här i Sverige blev det i den buktalande Lennart Svan som blev bisittare till den försvenskande dockan.
"Halvsju" hette cafe-programmet som var det första av sitt slag när det sändes mellan 1971-73 och vad jag minns,,,minns hur jag satt klistrad framför tv:n och såg John Blund åka upp i rymden i en rolig farkost eller besöka länder långt bort och strö ut sin sömngivande sand så att barnen gnuggade sig i ögonen,,,
Vi kan väl se en snutt och friska upp minnet,va? :)